Gojibär

Var på födelsedagskalas i lördags då jag fick tips om att köpa Gojibär för hälsans skull. Gick förbi hälsokostaffären innan jobb igår och köpte mig en påse. De är väldigt dyra för att smaka så äckligt. Ja, jag tycker de smakar äckligt. De har en unken smak och de har en förmåga att fasta mer i tänderna än att hitta vägen ner till magen. Men om de nu är så nyttiga så får jag väl stoppa i mig dem. Gojibären är rika på vitaminer, mineraler och antioxidanter. Särskilt är de rika på C-vitamin, B2-vitamin, zink, selen, järn, kalcium och kalium.

När man läser om Gojibären så står det att man ska äta som de är. Torkade, en handfull varje dag. Men jag snubblade över bloggen A woman, a life, a blog som berättar att vi i västvärlden använder bären fel. Gojibär kommer från Kina och i Kina berättade kineser som "odlar" bären att för att få ut nyttigheterna måste de kokas. Alltså kommer bara gojibärens förmåga bara fram då man värmer dem. De ska läggas (fem - åtta stycken ungefär) i ett glas med kokande vatten, sedan ska de dra sig under ett par minuter och sedan ska du dricka drycken. Då kommer alla antidoxianter och nyttigheter fram. Hon fortsätter med att skriva att meningen är inte att bären ska ätas utan att vattnet som bären har legat i ska drickas. Använd bären som man använder te.

Jag fick även tipset att leta efter bären i asiatiska matbutiker. Där får man samma bär för en bråkdel av priset. Bra att veta tills nästa inköp!

Skålen som bären ligger i har jag gjort på keramiken. Ser ni att det är en liten Aylavovve på kanten? :)