tisdag 11 maj 2010

Lilla Tuss


Det är jobbigt att se människor och djur åldras. Att de blir trötta och mår dåligt. Med djur är det extra svårt för de kan inte tala om vart de krämporna sitter. Man försöker göra allt för att de ska må bättre men inget hjälper.

Lilla Tuss är så väldigt trött. Hon har börjat höra så fruktansvärt dåligt och synen har börjat svika henne. Hon tappar bort en när man är ute och måste numera ha henne kopplad. Hon vaknar tidigt på morgonen och måste ut och göra sina behov. Hon är orolig emellanåt och har svårt att hitta ro. Tänk vad mycket lättare livet hade varit om vi människor och djur slapp våra krämpor innan döden. Om vi alla kunde må bra till vårt sista andetag och sen somna in. Att slippa må dåligt en längre tid.

Innan hade jag Ayla hos mig ofta. Sen pappa blev pensionär och sen jag jobbar i en större butik och har oregelbundna arbetstider som Micke också har, har Ayla varit största delen hos pappa. Jag saknar att ha min Lilla Tuss här.

Jag vet att hon bara är en hund. Men hon har varit med mig i så mycket i livet. Hon har alltid funnits där i vått och torrt. Från mammas död tills där jag är idag. Vänner har kommit och gått men Ayla har inte haft något annat val än att stanna kvar ;) Hon har varit mitt sällskap på många långa promenader och härliga cykelturer. Vi har suttit i soffan mörka kvällar, tittat på snyftfilmer och ätit popcorn ihop. Hon vet allt om mig och är en av mina bästa vänner!


9 kommentarer:

Cilla sa...

Usch vad jobbigt det måste vara..
Men vilken sötnos!!!
ha det bäst denna tisdag :0)
Kramen Cilla

Jessica sa...

Hej,
men snälla vännen vad fint skrivet. Jag börjar nästan gråta. Hon är så gullig lilla Ayla.

Hoppas hon får må bra ett tag till, ta promenader och se härliga tjejfilmer!
Att vara lite vimsig och se dåligt kan man ju leva med :)

Stor kram
Jessica

Malin sa...

Ja det är sorgligt...djuren blir ju en stor del utav en. Hoppas hon får vara med ett bra tag till! <3 Stor Kram

Vita rosor och förgätmigej sa...

Visst är det jobbigt, men försök att se hur underbart hennes liv har varit i stället! Det är inte många hundar som får sitta med i soffan och äta popcorn... Som slipper vara hemma själv lååånga dagar, som är så älskade helt enkelt! Jag ser det som om döendet är en lång mörk, regnig höst, döden vintern, men sen! Då kommer våren likafullt tillbaka!

Kraaaam/ Anna

Viveca sa...

Men hon är ju inte "bara" en hund! Visst är hon en hund, men tänk så mycket glädje (och oro) en hund kan skänka en människa! Jag vill verkligen inte tänka på den dagen vår lilla tuss inte finns hos oss mer, men det enda alternativet är att aldrig ha fått dela livet med henne. Så många fina minnen man kommer att bära med sig... Hoppas er lilla tuss orkar lite till och att ni hinner ta vara på den tid ni har tillsammans!

Kram!

Vero sa...

Vad fint skrivet. Och som du skriver, hon är ju inte bara en hund, hon är ju din vän. Din bästa vän.

Hoppas hon får vara med länge till.

Ph sa...

STOR KRAM till dig!! Och till din underbara lilla tuss, hon är bara för söt!

monicas frizon sa...

Ja det är oerhört svårt att se sin bäst vän åldras och få krämpor och det är oerhört svårt att släppa sin bästa vän när Han/hon behöver ro. Jag miste min bäste vän för sex r sedan. Jag kan fortfarande gråta när jag tänker på henne lilla Dina. Men allt fint som hon har gjort för mig gjorde att jag lättare kunde ge henne frid när hon inte längre orkade. hon blev 15 år och 3 månader. Hon är djupt saknad, men nu har jag tre nya troll Gandalf Disa och Stella som förgyler min tillvaro....Sänder en varm kram till er båda kompisar från oss i Stockholmia

Elisa Day sa...

Vad fint du skriver om söta Tuss. Man kan verkligen ha en trogen vän i sitt djur. Dom vet allt och muntrar upp. Jag ser framför mig hur ni tittar på film och äter popcorn. Kramar till dig och Ayla