Jag har det bra. Jag har jobb, jag har en lägenhet och jag har en fin familj. Andra har det sämre så jag ska inte klaga. Ha, ändå gör jag det. Jag ägnar mycket tid, pengar och uppmärksamhet till min hälsa. Jag gör nästan allt i min makt för att min kropp ska må bra. I somras när allt föll på plats kom nästa bakslag, denna förbannade allergi med astma till på köpet. Nu känns det som jag är tillbaks på ruta ett igen. Det är svårt att beskriva denna förlamade trötthet som har tag om min kropp. Jag är som en pillerburk. Håller man mig och skakar är jag säkert på att man kan höra alla tabletter i mig ;) Jag behöver träna men har inte kraft eller ork till det. Min favoritsyssla som är att gå långa promenader går knappt då näsan bara rinner och jag har svårt att andas. Allt blir förhalat på grund av mig kropp som inte vill samarbeta. Det är faktiskt psykiskt jobbigt att inte veta vad det är som gör min kropp så svag och hur jag ska göra den frisk. Det känns som jag famlar i mörkret för att finna ett svar.
Jag sköter mitt jobb, inga problem. Jag är van att jobba på och ha ett leende på läpparna. Det är fritiden som blir lidande. Efter jobb finns ingen energi kvar för annat, bara vila och återhämtning....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar