Det är jobbigt att se människor och djur åldras. Att de blir trötta och mår dåligt. Med djur är det extra svårt för de kan inte tala om vart de krämporna sitter. Man försöker göra allt för att de ska må bättre men inget hjälper.
Lilla Tuss är så väldigt trött. Hon har börjat höra så fruktansvärt dåligt och synen har börjat svika henne. Hon tappar bort en när man är ute och måste numera ha henne kopplad. Hon vaknar tidigt på morgonen och måste ut och göra sina behov. Hon är orolig emellanåt och har svårt att hitta ro. Tänk vad mycket lättare livet hade varit om vi människor och djur slapp våra krämpor innan döden. Om vi alla kunde må bra till vårt sista andetag och sen somna in. Att slippa må dåligt en längre tid.
Innan hade jag Ayla hos mig ofta. Sen pappa blev pensionär och sen jag jobbar i en större butik och har oregelbundna arbetstider som Micke också har, har Ayla varit största delen hos pappa. Jag saknar att ha min Lilla Tuss här.
Jag vet att hon bara är en hund. Men hon har varit med mig i så mycket i livet. Hon har alltid funnits där i vått och torrt. Från mammas död tills där jag är idag. Vänner har kommit och gått men Ayla har inte haft något annat val än att stanna kvar ;) Hon har varit mitt sällskap på många långa promenader och härliga cykelturer. Vi har suttit i soffan mörka kvällar, tittat på snyftfilmer och ätit popcorn ihop. Hon vet allt om mig och är en av mina bästa vänner!
Nu jäklar ska min bihålsinflammation bort. Jag är egentligen emot antibiotika på grund av min upproriska mage. Men nu är jag trött på att inte bli frisk. Har haft förkylning på förkylning och nu har den satt sig på bihålorna. Är mer död än levande. Nu har jag i alla fall varit hos doktorn och fått medicin. Hoppas på bättring och mer energi snart!
